Göta Petter, skulle teskedsgumman ha sagt!
- Förbättra samhället är väl ändå inte en börda?
Den frågan tänkte jag många gånger medan jag tittade på partiledardebatten söndagen den 29:e maj. Hade snubblat på inspelningen när jag i SVT Play’s app skulle kolla om någon ny intressant dokumentär, eller samhällsprogram dykt upp.
För den skuldbörda jag såg och hörde dessa åtta partiledare kasta runt, i alla riktningar, kors och tvärs. Den kändes som ett rött skynke och överröstade möjligheten för partiledarna att vinna ökat förtroende hos mig som väljare. Politisk sandlåda är en bättre benämning på skådespelet, för medieträning och inövade repliker sken också tydligt igenom. Kryddat med inslag av politisk hönsgård t.o.m.
Ingen som vågade ställa sig rakryggad och öppet, ärligt och inlevelsefyllt erkänna att delar av deras politik misslyckats och att det behöver tänkas om, och det rejält!
Skillnaderna mellan dom fega och dom modiga var heller inte svåra upptäcka.
Det var också första gången jag hörde termen ”blåljus-personal” användas. Häpnades av hur slentrianmässigt det kastades runt i Agendas studio, som om det var ingenting annat än ett nytt slagträord i det politiska rävspelet.
Men att bunta ihop så viktiga, inte minst som akuta, serviceroller som vården, räddningstjänsten och polisen under förenklingen ”blåljus-personal” är inte bra alls. Speciellt inte när det enda som det verkar finnas politiskt utrymme för handlar om fler poliser och hårdare straff. I övrigt presenterades inga andra vettiga, ens idéer och försök till lösningar.
Representerar den här bunten om åtta, som framträdde i Agenda, verkligen det bästa politiken i Sverige har att erbjuda?
Är ju trots allt ledarna för riksdagspartierna…
Där tändes mitt blåljus!
För det där leder oss fortfarande ingenstans!
Leave a Reply