Jag är för närvarande mitt inne i processen att rensa ut så många onödiga måsten som möjligt i min verklighet och vardag. Har dock hittills inte spenderat någon energi eller tankekraft på att söka och identifiera vilka dom är. Istället tar jag itu med de jag råkar snubbla över och det mest fascinerande är att lösningen oftast redan finns i samma ögonblick jag upptäckter ett nytt gammalt måste som ligger och skvalpar bort värdefull energi.
Förra veckan fick jag själv uppleva vad panikångest verkligen handlar om och det var allt annat än en trevlig upplevelse.
Samtidigt var den fantastiskt lärorik. Fram tills dess så trodde jag panikångest bara var något mentalt, att det bara handlade om att tankarna skenade iväg i alla omöjliga riktningar. Så fel jag hade! Kallsvettningen, illamåendet, hyperventilerandet, yrseln och kroppstemperatur (feber) nere mot 35 grader visade sig vara några av min kropps fysiska reaktioner och signaler om att något inte riktigt stämde.
Nu förstår jag bättre sambandet och samarbetet mellan kropp och psykisk hälsa. Lärdomen har gett mig nya verktyg undvika eller hantera om/när nästa attack sker.
Egna onödiga måsten
I Onödiga eftersläppande måsten skrev jag främst om gemensamma måsten som genom historien har byggts på och idag ligger som tjock sötsliskig sirap nästan överallt vi vänder blicken.
Funderingar kring Time to develop an improved digital identity och I think ”Minimalistic relevancy” will become important hjälper mig att allt enklare identifiera mina egenskapande måsten. Det har jag fått kvitto på redan, inte minst i Twitter-dialogen inbäddad nedan.
Att inte längre behöva fundera ensam växer snabbt fram som en stark känsla av personlig utveckling och förbättring av min egen vardag.
Stora förändringar byggs av många små förberedande
@tsvenson Ej i takt med tiden är kanske ett bättre uttryck?
— Robert Hegestedt (@robato_se) July 8, 2015
Min dialog med Robert gav mig massor av förståelse om hur det faktiskt fungerar utifrån andras verkligheter, i omvärlden jag delar med dig och allt annat.
Artikeln som början av dialogen pekar på handlar om skolans roll i Australien. Dom som står bakom sajten är Australian Council for Educational Research och alltså inte någon blogg i mängden som enkelt kan viftas bort.
Omformuleringen i min tweet ovan är resultatet av dom funderingar och den dialog Robert och jag haft sedan igår. En god natts sömn gjorde givetvis sitt till för ge tankarna tid sjunka in, bearbetas och sorteras rättare.
Tack Robert för det fina bollplank du lät mig sikta in mot.
Leave a Reply