Länge var det bara målet som gällde för mig. Allt handlade om saker som att problem bara var sånt som skymde sikten mot målet och det gällde att så snabbt som möjligt komma förbi hindret så att segerns sötma efter att bryta målsnöret kunde smakas.
Nej, jag pratar inte om idrott. Livet är inte ett sprinterlopp där allt handlar om att vinna eftersom tvåan sällan räknas, sällan koms ihåg förutom i resultatlistor arkiverat någonstans. Det jag pratar om är det maraton som kallas livet och utspelas från födsel till död.
All tid vi får däremellan är för var och en av oss något helt unikt personligt. Ingenting annat delar hela vår upplevelse, men är vi generösa så delar vi gärna med oss så att andra kan inspireras av vår kunskap och dom erfarenheter vi samlar på oss genom livet.
Uppleva vardagen
Numera handlar mitt liv allt mer om dom upplevelser och influenser jag blir utsatt för dagligen, var dag i min egen vardag. Mina upplevelser består av olika dagliga utmaningar som gör det möjligt att på olika sätt ge mig själv bättre förutsättningar och större möjligheter att på nya sätt förbättra min framtida tillvaro.
Ingen dag är en upprepning av redan passerade dagar. Även om det på ytan kan tyckas vara lika så har mina erfarenheter från tidigare situationer förberett mig så att jag nu, inför just den här unika situationen, förhoppningsvis lösa utmaningen på ett både bättre och smartare sätt.
Lösningarna kommer sällan från stora förändringar utan från en kombination av alla små finjusteringar som kontinuerligt hjälpt mig att förbättra min kunskap och dom metoder jag använder för att lösa dom utmaningar och problem jag har framför mig.
Målriktning
Den här förändringen har hjälpt mig att komma bort från det tunnelseende som målet förut var. Ett tunnelseende som allt för ofta isolerade mig från omvärlden och in i mina egna tankar, bekymrad och ifrågasättande över varför så lite fungerade som planerat och tänkt.
Trots att målet i sig är allt mindre viktigt så känner jag mig mer målinriktad än kanske någonsin tidigare i mitt liv!
Personligen tror jag att det främst beror på att jag nu tillåter mig njuta och lära av alla fantastiska upplevelser och möten på resan, upptäcktsfärden mot vad målet till slut avslöjar sig vara.
Att jag även börjar hitta bättre sätt resa och uppleva tillsammans med fler gör ju bara allt så mycket bättre.
De ska va gött å leva!
2015-04-30 14:16
Det är gött att leva!
2015-04-29 21:29
Hej!
Vad kunde ”målet” vara tidigare? Ett företag med en viss omsättning.. en särskild livsstil där slantarna bara trillar in kanske..? Vilka var de första problemen du stötte på.. och som du inte, som du verkar antyda, inte ville se? Eller gick det bara för långsamt framåt tyckte du?
Har du fortfarande kontakt med Moheda förresten?
2015-05-02 15:21
Förut var målet något specifikt, något som kunde definieras och uppskattas ta tid att nå från ögonblicket jag tänkte på det till då målsnöret korsades.
Problemet för mig var att medan jag jobbade mig mot dom målen så såg jag inte utmaningarna på vägen dit som just det – Utmaningar med möjligheter att bättre definiera målen, att kunna omvärdera och justera utifrån de upplevelser och den nya kunskapen jag fick vara med om.
Detta eftersom dessa utmaningar mer var hinder och därmed något som var i vägen för den raka siktlinje som fanns i mina tankar. Ungefär som jag kan tänka mig Usain Bolt på startlinjen i OS för 100 meter sprint. Han har just där i praktiken perfekt utgångsläge för vad han ska göra för att kunna vinna, att nå målet först.
Det jag tror trummas i oss för mycket i vardagen också. Att det bara är målet och att vinna som gäller. Ingen kommer ihåg tvåan mer än historieböckerna.
Där är också skillnaden idag mot för bara 5-10 år sedan. Idag är historieböckerna tillgängliga för oss. Vi kan snabbt kolla vem som faktiskt kom tvåa, trea osv. Vi kan enkelt söka oss bakåt och se vilka som slogs ut i semi- och kvartsfinaler.
Förlorarna är inte ens inom elitidrotten bortglömda längre.
Samma gäller oss själva och våra personliga målsättningar. Digitaltekniken har gett oss själva samma möjligheter att dokumentera och bearbeta vår egen personliga historia och utveckling.
Exempelvis som vi gör här just nu i kommentarer till mitt blogg-inlägg.
Det är denna förändring som nu gett mig förståelse om och verktygen för att koppla ihop alla nya utmaningar jag dagligen ställs inför. Förstå hur dom hör ihop med min resa och alla dom olika idéer och andra målsättningar jag funderar över.
Alla dessa digitala kanaler vi idag har tillgång till, i praktiken nästan helt fritt och öppet, har verkligen förändrat våra personliga möjligheter utvecklas.
Nu kan vi på riktigt fixa så att även tvåan och alla andra bakom räknas, får vara med och känna att hens liv räknas och har något värdefullt att tillföra.
Det är i alla fall så jag börjar se möjligheterna som digitaltekniken gett oss att kontinuerligt förbättra och göra användbarare för allt fler i samhället.