Vi är helt enkelt programmerade för att göra gott

, , 2 Comments

Titeln på det här blogginlägget är fräckt stulen från Stefan Einhorns eminenta debattinlägg ”Godhet en viktig väg till lycka” som publicerades på självaste julafton av Göteborgs-Posten.

Den är tagen från det här stycket:

”Orsaken till att vi mår bra är att det finns ett så kallat belöningssystem i hjärnan som blir aktiverat av bland annat god mat, sex, narkotika och – hör och häpna – av att göra goda gärningar. Detta innebär att människan genom evolutionen försetts med egenskapen att njuta av att samarbeta och vara generös. Och utan denna koppling mellan att göra gott och att uppleva lycka är det tveksamt om den mänskliga arten hade överlevt. Vi är helt enkelt programmerade för att göra gott.”

Vårt inbyggda belöningssystem är en komplicerad funktion i hjärnan, och den är duktig på att missrikta oss från det som är det egentliga värdet som varar i längden. Framförallt i dagens samhälle där vi hela tiden blir påminda om vad andra anser är viktigt, som:

  • Marknadsföring för att få oss att köpa något
  • Politiska utspel för att få oss att välja
  • Mirakelkurer som skall få oss tappa vikt

…och massor av annan information vars syfte främst är att fånga vår uppmärksamhet utifrån en annan agenda än vårt eget vardagsliv och hur vi själva kan förbättra utifrån våra egna förutsättningar och möjligheter.

Givmildhet är inte en tävling

Stefan lyckas på bra sätt slå hål på den felaktiga uppfattningen att givmildhet handlar om något enkelriktat, och att det istället är helt okej att uppskatta och själv få tillbaka utifrån det vi ger andra. Som när han själv svarar ”Absolut inte!” på sin fråga:

”Ska vi då piska oss själva och säga att den goda handlingen inte räknas eftersom vi utför den av egoistiska skäl?”

Kanske är det den konstiga uppfattningen, att givmildhet och egoism inte hör ihop, som gjort att så många fastnar i att ifrågasätta om den som ger har onda avsikter med sitt givande, att det egentligen handlar om något annat än viljan att dela med sig?

Kanske är det också därför som det mäts och jämförs vilka som är mest givmilda, som om det är en tävling där den givmildaste vinner? Vad är det i så fall vinnaren vinner?

Vinna för sig själv

Där finns det verkliga värdet som bara vi själva kan bedöma och sätta värde på. Det kan handla om precis vad som helst som förenklar och förbättrar i någon annans liv och gör deras värld trivsammare och mer meningsfylld.

Det värde som vi ger andra är sällan samma som vi själva upplever. Det är ofta en känsla av att vi har gjort något som fått någon annan att må lite bättre, att komma vidare i livet eller bara fått en trivsam och underhållande stund tillsammans.

Därför är det också svårt att objektivt värdesätta, vilket tyvärr är vad för mycket i samhället strävar efter när det enda som räknas är det som kan mätas och räknas på. Framförallt om det också kan värdesättas i pengar.

Den utvecklingen har pågått i hundratals år, men nu börjar allt fler ifrågasätta den ur rättare perspektiv. Allt fler börjar inse vi behöver sätta vår egen upplevelse, utveckling och framtid i fokus. Dock inte av egoistiska skäl utan för att återigen börja lära oss leva tillsammans, samarbeta smartare och samtidigt förbättra så att vi skapar större möjligheter till en gemensamt bättre fungerande framtid som fler trivs i och där vi också ges egen möjlighet att fortsätta utvecklas.

Vi behöver bli bättre på att lyssna till det som belönar oss själva till välmående och där vi känner vi får vara med och utvecklas samtidigt som vi bidrar till något större.

Det är långsiktigt hållbarare att göra saker tillsammans, därför är det inte speciellt konstigt att givmildhetsstudien Stefan nämner i texten resulterade i följande konstaterande:

  • ”Men lyckligast blev de som delade på tillgodohavandet och gick tillsammans och drack kaffe.”

…gärna med dopp så smakar det och samtalet extra gott.

 

2 Responses

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.