Självklart är det inte OK att offentliga personer utsätts för hot och trakasserier, oavsett om det sker på eller utanför internet. Men det sättet, den bild Uppdrag Granskning (SVTPlay: UG 2016-02-13) målade upp av situationen var av så makabert ensidig, dålig och låg journalistisk kvalitet att det måste ifrågasättas bättre. Speciellt vad gäller vilken nytta, förändring och förbättring den leder till i samhället vi delar med varandra.
Sökträffar på ”näthat” i svensk riksmedia
För att undersöka hur ofta ordet ”näthat” förekommer i svensk riksmedia så användes Google sökfunktion på följande sätt:
- ”site:[domännamnet i diagrammet] näthat”
- ”site:” innebär att Google bara räknar träffar på den domän som anges efter kolon, ett enkelt sätt att begränsa sökningen till en specifik källa.
- Notera att antalet för varje domän, förutom sverigesradio.se och tv4.se, är avrundningar som Google gör för antal över 1,000.
- Länk till varje individuell sökning finns i dokumentet: Google träffar i svensk riksmedia om ”Näthat.
Viktigt att förstå är att antalet träffar handlar om sidor på varje domän där sökordet ”näthat” hittats i främst innehåll och kommentarer. Googles sökalgoritm blir allt bättre på att sålla bort förekomster i menyer och annan navigering.
Att sverigesradio.se och tv4.se hamnar lägre beror till viss del på att deras innehåll är mindre textbaserat än övriga sajter. På deras sajter är det mycket möjligt sökordet ”näthat” återfinns oftare, men i inspelade ljud- och video-videomaterial.
Dessa, sammanlagt ~60,000, träffar omfattar hundratals, troligen tusentals, artiklar, radio och TV-inslag om ämnet ”näthat” och rapporteringen har pågått under ett flertal år utan att någon egentlig och synbar förbättring av situationen skett. Det är snarare tvärtom, situationen fortsätter att eskalera till allt sämre proportioner.
Nog med offerjournalistik!
Tyvärr är UGs bidrag till att belysa problemet av fel sort. Istället för att granska ”varför” och ”hur” situationen utvecklats och fortsätter att förvärras så valde man den enkla vägen – Den allt mer utbredda offerjournalistiken utifrån ”att något hänt” och vilken katastrof det är för dom ”kändisar” som drabbats p.g.a. sin status som ”offentliga personer”.
Knappt någon tid i programmet lades på att förklara varför förövaren, näthataren i det här fallet, drivits till att utföra dom hot och trakasserier han utförde.
Redan i Vad menas med granskande och grävande journalistik? skrev jag om den här problematiken inom svensk journalistik. Framförallt under mellanrubriken ”Gammelmedia har fastnat i sin egen makthistoria” förklaras hur traditionell media (tidningar, radio och TV) har misslyckats anpassa sig, från sin tidigare monopolliknande ställning som nyhets och informationsförmedlare, till att idag konkurrera med oss alla andra som nu själva kan publicera våra egna berättelser, åsikter och kommentar om allt som sker i vår omvärld.
Därför är det också lätt att förstå varför offer- och annan eländesjournalistik breder ut sig bland dessa aktörer. Det är enkel och billig ”journalistik” att producera för att dra till sig fler läsare, lyssnare och tittare med målsättningen att kunna behålla greppet om en så stor marknadsandel som möjligt.
Mental köttfärs
Den enda i UG-avsnittet som, på ett trovärdigt sätt och trots sin egen situation, lyckades förklara från ett större – empatiskt – perspektiv var Alexandra Pascalidou.
Alexandra är en av våra bästa och mest trovärdiga journalister och opinionsbildare vi har i Sverige. Framförallt har hon den unika förmågan att, trots all skit hon själv får utstå, se igenom och förklara och berätta utifrån varför, hur och vad konsekvenserna av att något hänt kan/kommer leda till.
I Att underlätta för varandra skapar nya indirekta värden, från förra året, skrev jag om hur fantastisk bra Alexandra i dokumentären ”Vad är det för fel på grekerna?” gav oss en bättre och rättare bild om hur vardagen för vanliga greker faktiskt ser ut. En bild som är långt ifrån den som traditionell nyhetsmedia väljer att rapportera om så felaktigt.
Jag har full förståelse för att Alexandra känslomässigt känner sig som ”köttfärs”. På liknande sätt kände jag själv det, som ”mental köttfärs” då jag psykiskt mådde allt sämre därför att samhällets skyddsnät mest består av ensamt väntande i kön för att få hjälp.
Problemet är bara att alla vi som väntar ensamt i den kön idag räknas i miljoner människor bara i Sverige!
2-4 MILJONER svenskar redan drabbade
Redan 2013 konstaterade socialstyrelsen, i egna beräkningar, att mellan 20 och 40 procent, alltså två-till-fyra miljoner människor i Sverige, lider av någon form av obalans i sitt mentala välmående. Den uppgiften tog jag upp i Är det bipolär jag är?, från maj förra året. Se det inlägget för länk till PDF-versionen av Socialstyrelsens rapport som alltså kom för tre (3) år sedan.
Räknar vi dessutom med alla indirekt drabbade, den egna familjen, vänner, bekanta, arbetskamrater och alla andra som också påverkas av att vårt samhälle inte tar mental hälsa på allvar, så lever idag långt över halva svenska befolkningen med detta som vardag, utan att varken politiker eller massmedia tar situationen på seriöst allvar.
Trenden sista 10 åren är tydlig
Tack vare Googles verktyg för att analysera söktrender är det lätt och smidigt att bilda sig en övergripande bild om samhällsutvecklingen på olika sätt. I det här fallet valde jag att jämföra hur frekvent sökningar på ”psykisk hälsa” och ”psykisk ohälsa” utvecklats under dom sista 10 åren.
Viktig information: I Google Trends är maxvärdet på höjdaxeln alltid 100. Tänk på det som i procent så blir det enklare att förstå hur trendutvecklingen på tidsaxeln bör tolkas.
Fram till 2010 var förhållandet 1:1, det söktes alltså lika ofta på ”psykisk hälsa” som ”psykisk ohälsa”, men därefter är trenden tydlig. Idag söks det fem gånger oftare på ”psykisk ohälsa” och utvecklingen talar tyvärr om att gapet kommer fortsätta öka.
En rimlig förklaring till denna tydliga förändring är vad som hände 2008-9 då världsekonomin totalkraschade, där den utlösande faktorn var bostadsbubblan i USA då hela subprime-lånehärvan kom i dager. Därefter har stora händelser som EURO-krisen och flyktingkatastrofen i Syrien tillkommit. Alla tre världshändelser som det politiska systemet kapitalt misslyckats med att lösa.
Vad som fångade intresset är den återkommande dippen i den röda trenden. Den uppkom för regelbundet för att bara vara en anomali. En inzoomning på kalenderår gav snabbt en rimlig och mycket intressant förklaring:
Sökningarna på ”psykisk ohälsa” börjar minska veckorna före terminerna i skolan avslutas och ökar igen strax innan nästa termin börjar. Tider då såväl barn som vuxna har något positivare och roligare att se fram emot, nedräkningen till mer egentid påbörjas.
När sökfrekvensen är som lägst under sommarlovet är under juni och juli, vilket är dom månader svenskarna traditionsenligt tar ut flest semesterveckor i rad. Samma sak under vinterlovet, runt Lucia minskar sökningarna för att runt Trettondagen börja öka igen.
Dessa två tydliga, årligt återkommande, dippar överensstämmer alltså med tider på året då människor i Sverige får mer egen tid för familjen, då stressen i samhällets och arbetsplatsernas miljöer inte är lika påtaglig.
- Tider då vi faktiskt får just det – ”Mer tid för att i lugnare ro ta hand om varandra”
Det handlar om socialt påtvingade miljöer
Det är för enkelt för politiker och massmedia välja ”russinen i kakan” för att skapa opinion som mer passar den egna agendan än som på riktigt tar tag i att belysa och lösa våra gemensamma samhällsutmaningar.
Näthatandet måste ses som ett resultat, en konsekvens, av att samhällets gemensamma funktioner fokuserar på fel saker. Det handlar om desperata rop på hjälp utifrån ensamt frustrerad påtvingad väntan och personligt psykiskt lidande, i en allt sämre social miljö, i samhället vi delar med varandra. Tills slut blir desperationen och frustrationen för stor och då är ”nätet” den ventil där den egna situationen tas ut på andra. Andra är inte bara kändisar och offentliga personer…
Det handlar om alla som blir måltavlor för det som massmedia och politiker isolerat till att kalla näthat, psykisk ohälsa, skolan, det där internet och så mycket annat som var och enskild sak är orsaker till att så många drabbas, lider och mår dåligt av och ifrån.
Vi kan inte bara fortsätta mala på om dessa enskilda och isolerade händelser som om varje gång och situation är en ny unik händelse. Det är så både politiker och massmedia målat in oss i den här fällan som bara blir allt mörkare och jobbigare för oss som är drabbade att leva med.
Vi behöver tänka om, tänka nytt och framförallt tänka större och utifrån att det handlar om att förbättra samhällets sociala miljöer till att återigen bli mötesplatser där vi samarbetar, hjälper och tar hand om varandra. Endast då kan vi tillsammans börja skapa ett samhälle där fler ges möjlighet vara med och bidra till göra vardagen och sociala miljöer bättre.
- Vi behöver prata mer om: Social hälsa!
Framförallt behöver vi prata om hur vi kan förbättra den sociala hälsan i samhället gemensamma miljöer som vi behöver, måste, vistas i och som är vår vardag.
Det ska va gött å leva, varje dag!
Läs mer:
- 6 månader senare, väntan går sakta vidare (väntar fortfarande…)
- Är det bipolär jag är?
- Vad menas med granskande och grävande journalistik?
- Att underlätta för varandra skapar nya indirekta värden
- Den nästan osynliga revolutionen pågår för fullt
Andra källor:
- Flavums Kabinett: Jag vet vad ni gjorde förra sommaren
Leave a Reply