Du får!

, , Leave a comment

…någon annan behöver sällan ge dig varken tillåtelse eller visa hur det måste gå till.

Om det är något som har blivit både uppenbart och övertydligt så är det hur otroligt försiktiga vi svenskar är när det kommer till beslutet att inte bara vilja utan också våga prova på något nytt och främmande.

Framförallt när det kommer till möjligheter att resonera, föra dialog och faktiskt också vad gäller en av dom absolut bästa möjligheterna av alla vi har, nämligen den som handlar om möjligheten till personlig utveckling som inte bara gynnar oss själva utan också allt fler runtomkring oss.

Jämfört exempelvis hur lätt så många istället har att publikt ta till åsikter som dom själva inte behöver ta det minsta ansvar för. Allra helst om det samtidigt också klämmer till någon annan, som någon slumpmässig motståndare.

I debatter ser vi framförallt politiker och andra publika figurer fokusera på tok för mycket av sin och alla andras (läs: vår) tid och energi till just det, att nedvärdera andras åsikter, att leta fram minsta lilla anledning att ge dem en historisk käftsmäll för något som idag ses som ett misslyckande och på något sätt en orsak till varför debatten måste föras.

 

 

Självklart är det inte så, men det är den strategin och dom simpla knepen som spelreglerna för publika debatter i Sverige, och stora delar av omvärlden, tycks innehålla.

Det gäller inte bara i traditionella massmediala kanaler som tidningar, radio och TV. Det gäller i högsta grad även i sociala medier och andra digitala mötesplatser vi nu har till vårt förfogande.

 

Vad skickar du egentligen ut på nätet?
Vad skickar du egentligen ut på nätet?

 

Och ja, du är förmodligen medskyldig i mycket högre grad än du själv ger dig eget beröm för.

Några frågor jag gärna vill höra dina svar om:

  • När reflekterade du senast över hur du själv medverkar till att saker och ting blir bättre?
  • När fick senast någon av dina åsikter om saker du inte själv kan påverka en positiv effekt på utvecklingen?
  • Hur snabbt och enkelt beskyller du publikt grekerna, näthatarna, kapitalisterna, tiggarna, huliganerna, stockholmarna, göteborgarna, skåningarna, norrlänningarna, kommunisterna, fortkörarna och allt annat som du helt plötsligt kommer på du har någon klämmig åsikt om?

 

  • Hur snabbt kablar du sen ut dessa i tweets, i inlägg på Facebook och alla andra digitala kanaler du bara råkar ha tillgång till just då?
  • Hur mycket tänker du över huvud taget innan du snabbt som attan klickar på knappen som skickar ut just din hemkörda åsikt?
  • Vad gör du efter det, gottar dig i att andra håller med om vems felet är och vem som får skylla sig själv om vad det nu handlade om?

 

  • Vem vinner på det?
  • Vad vinner du på det?
  • Har du provat att först försöka förstå?

 

Det är faktiskt inte så svårt att först ta en kort paus och tänka till lite om vad det är du själv bidrar till.

Tänk om vi istället la ett uns av samma energi (Läs: vår egen personliga tid) på att istället prata om hur vi tillsamman kan skapa nya kreativa, roliga och även mer användbara lösningar.

Hur mycket tid, energi och resurser kan då inte frigöras som istället kan användas till att hjälpa och underlätta för varandra. Något som vi själva också i dom flesta fallen får så mycket större värden av.

Att även försöka förstå att det finns så mycket mer både bakom och framför det du just då retar upp dig på är faktiskt inte så svårt alls.

 

 

Du får faktiskt också vara med och diskutera hur saker och ting kan göras bättre.

Det går också att göra så!

Du får!

 

 

 

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.