Förr i tiden, för 30-40 år sedan och mer, så var ”Själv är bäste dräng” något att sträva efter, något som gav motivation och drivkraft. Den tiden finns inte längre, idag är samhället vi delar så oändligt större, trängre och mer komplicerat än någonsin.
- Vad är det egentligen som har hänt, som har gått fel i det svenska samhället sedan den tiden då klara sig själv var något att sträva efter?
Individualismen
Jag har haft förmånen att under 11 år bo i andra länder. Inte långt borta på andra sidan jorden, i Europa, i England och i Spanien. Länder som liksom Sverige är medlemmar i EU och som vi läser om i tidningar och ser inslag på nyheterna om i stort sett varje dag. Individualismen finns där också, men radikalt annorlunda än den unikt svenska definieringen.
När jag började googla efter texter där ”själv är bäste dräng” diskuteras så hittade jag snabbt en guldgruva, nämligen en sajt om ”Svenska som andraspråk” och där sidans rubrik är ”Kultur och språk”.
Tidigare nämnde vi ordet individ och att vi alla omöjligen kan dras över en kam. I Sverige finns det ett starkt behov av individualism, i alla fall om man dömer efter de ordspråk vi har:
- Ensam är stark
- Själv är bäste dräng
- Bra karl reder sig själv
- Var och en är sin egen lyckas smed
- Sköt dig själv och skit i andra
- Ju fler kockar desto sämre soppa m fl, m fl.
På samma sätt om vi läser en vanlig platsannons i en svensk tidning söker man ofta personer med följande egenskaper:
- Kunna arbeta självständigt
- Kunna ta eget ansvar
- Kunna ta egna initiativ
Jag bara satt och stirrade på skärmen.
”Kan det verkligen vara så enkelt?” tänkte jag…
Efter en stund reflekterande utifrån mina egna upplevelser och erfarenheter, dels från mina år utomlands men också alla internationella samarbetsprojekt, som inom Open Source, jag har varit och är inblandad i, så kan min slutsats inte bli något annat än att citatet ovan gav mig en förklaring.
Den nuvarande svenska definieringen bottnar ur ett egocentriskt perspektiv. Att individualism handlar om att ta för sig, roffa åt sig innan kakan är slut.
Offentliga debatten
Kryddat med att man bara är sin egen yrkesroll, att man bara kan uttala sig inom sin egen profession. Det ser vi ju inte minst i den offentliga debatten, där mycket görs till personfrågor och att någon är skyldig, ska publikt skuldsättas och gärna hudflängas i samma veva.
Skulle vara intressant om något av våra fantastiska universitet kunde göra en uträkning baserad på massmediala debatter där utfallet visar proportionerna mellan:
- Skylla ifrån sig och kräva skuld av annan (som föregående regering)
- Räcker upp handen och erkänner egna misstag och tar eget ansvar
Sociala medier
När barn växer upp så är dom nyfikna och vetgiriga. Inom bara några få år så kommer ”kan själv” stadiet. Det är då barnet upptäcker sin egen individualism och vill pröva göra det andra som t.ex. mamma, pappa och syskon gör.
- Lurar vi oss och tror att vi växer ur det stadiet?
Jag tvivlar starkt på det. Jag är övertygad om att lära gör vi genom hela livet och idag har vi större och bättre möjligheter än någonsin.
Men då måste vi göra upp med det förflutna, med gamla sanningar och metoder som bevisligen inte fungerat ens på jättelänge.
Tonen och metoderna i den offentliga svenska debatten har spridit sig till sociala medier. Där sitter vi och likt politiker i TV-rutan matar vi ut den ena åsikten och det andra påståendet efter det andra. Vi matar ut det ur frustration därför att ingen annan verkar fatta det vi själva är bergsäkra på. Dom åsikter som vi tycker låter bra, speciellt om vi kan citera någon som är populär och framträdande i traditionell media.
Det är för mig samma typ av envisa ”kan själv” som barn uppvisar när dom har sett hur vuxna gör och har bestämt sig för att dom kan lika bra själva.
Några få modiga vågar sticka ut
Jag vet inte hur många gånger jag har besvarat intressanta tweet med en ”varför?”-fråga och där mottagaren nästan instinktivt reagerat som om det var ett personangrepp. Det enda jag vill är ju att få en förklaring, en beskrivning som ger mig mer information så att jag bättre förstår vad tankarna bakom och ambitionen med det intressanta tweetet handlar om.
Även detta anser jag bottna i den svenska feldefinieringen av vad individualism handlar om. Istället för att ta min ”varför?” som en möjlighet till vidareutveckling, att hjälpa mig bättre förstå och samtidigt få feedback och ny kunskap tillbaka, så hoppar man ner i första bästa skyttegrav för att försvara sin egen person med alla medel.
#ffse
@hyttfors
Hur stor kan finansbranschen bli? (Har du tänkt på att om alla jobbade i bank och finans skulle det inte skapas något värde). #Finansnæring
— Stefan Hyttfors (@hyttfors) June 10, 2015
@FrokenFlipp
Mina härliga, makalösa, underbara 9:or! Ut i livet och uppfyll era drömmar! Och ja- ALLA kan bli Zlatan! Lycka till! pic.twitter.com/kBRHpg7ftN
— Lotta Karlsson (@FrokenFlipp) June 11, 2015
@martinborgs
The speed of change in tech today is the slowest we'll ever see… #Ericsson CEO Hans Vestberg @SymposiumSthlm #BrilliantMinds
— Martin Borgs (@martinborgs) June 12, 2015
@t_sjostrom
Fascinerande med tidningsmänniskor som både vet och kan lösa undersökningsbranschens "problem" tror att de säget att de inte är experter
— Torbjörn Sjöström (@t_sjostrom) May 22, 2015
@HERO_Respondi
Påmindes om detta för ett tag sen. Lika aktuellt idag, tyvärr, då jag befarar sonen blivit lite för bra på motsatsen. http://t.co/FbwXqS6E94
— Helena Roth (@HERO_Respondi) June 12, 2015
@robertklavus
— Robert Klåvus (@robertklavus) June 18, 2015
@Jonas_Blind_Hen
https://twitter.com/Jonas_Blind_Hen/status/608666909287063552
Jag är en följare och tänkare
I augusti förra året publicerade jag I am a Follower & Thinker på min engelska blogg. Då en ide utifrån mina erfarenheter av det öppna internet, men även hur det öppna samarbetet inom Open Source fungerar.
Listan ovan är några av alla dem som jag lärt känna under sista året och som oförtröttligt ger mig ny inspiration, kunskap och nya fräscha perspektiv på gamla sanningar…
Leave a Reply