Att digitalteknikens möjligheter, inklusive digitaliseringens framfart och snabba förändring av vårt gemensamma samhälle, är något viktigt är det nog få som har undgått bli påverkad av.
Du har säkerligen redan samlat på dig massor av bra och dåliga erfarenheter från dina egna möten med ny teknik. En hel del har säkerligen förbättrat ditt liv och dina egna möjligheter förbättra vardagen. En massa annat har säkerligen känts onödigt, för att inte tala om påtvingat av anledningar som allt som oftast saknat både logik och rimlighet.
Med makt kommer ansvar
…men för att kunna utöva makt ansvarsfullt krävs kunskap om det faktiska läget, vad som händer i omvärlden och insikten att med tiden förändras förutsättningarna.
Två artiklar i tidningen Ny Teknik har fångat mitt intresse:
- När kommer digitaliseringslyftet? (2015-06-22)
- Svensk industri ska leda den digitala revolutionen (2015-05-06)
Jag kan bara hålla med Robert Gabrielsson och stämma upp i frågan om när digitaliseringslyftet kommer i Sverige.
Hur många möjligheter ska vi gå miste om innan vi får en handlingskraftig regering som inser att romantisera om gammal svensk industrialism, dom historiska framgångar den gav Sverige, inte är någon genväg till dom lösningar vi behöver för att kunna anta både dagens och framtidens utmaningar.
Sverige har fantastiska förutsättningar
Utgår vi från det faktiska läget som samhället Sverige befinner sig i så är det svårt att argumentera emot vårt utgångsläge. Alla dom viktiga pusselbitarna finns redan på plats, det är inte i våra tillgångar och resurser skon klämmer.
När Mikael Damberg, som är både Närings- och Innovationsminister, tillsammans med representanter för gamla institutioner och företag skriver en debattartikel där utgångspunkten är:
Industriproduktion och industrinära tjänster spelar en viktig roll för Sveriges ekonomi. Den står för en stor del av vår samlade BNP och för den absoluta merparten av exporten. Industrin svarar också för en stor del av näringslivets investeringar i forskning och utveckling. En modern och konkurrenskraftig industriproduktion av varor och tjänster är därför avgörande för att vi ska klara sysselsättning och välfärd i framtiden.
…så har jag svårt att tolka det som något annat än att makten är mer orolig för sin egen framtid än det som faktiskt behöver göras för att skapa förutsättningar för fler att vara med och bygga en bättre och hållbarare framtid.
Vad är det svensk industri kommer kunna producera som inte inom en snar framtid kan ersättas av fullständigt automatiserad massproduktion av standardkomponenter och varor i framtiden?
En massproduktion som dessutom är optimerad och efterfrågan-anpassad så att så lite överproduktion som möjligt sker.
Eller hur har Mikael Damberg tänkt sig att Sverige ska kunna undvika den produktionsrevolution som 3D-skrivare redan inlett?
Senaste veckan har jag sett flera artiklar om 3D-utskrivna metallkomponenter. Utvecklingen på det här området går otroligt snabbt och det bara ökar hela tiden.
Framtidens sysselsättning utgår från det lokala behovet
Trots globaliserings framfart så kommer arbete och sysselsättning i framtiden att utgå från dom förutsättningar och behov som finns lokalt.
Generella landsövergripande lösningar som dem Mikael Damberg och hans medskribenter förespråkar innehåller inte dom lösningar vi behöver. Däremot innehåller dom massor av intressanta uppgifter om var, och för vem, skon klämmer.
Jag förstår oron dessa personer visar. Jag har förståelse för att dom är bekymrade över den utveckling dom beskriver.
Men där tar det stopp…
Det är dags att släppa det krampaktiga taget om den svenska industrialismen. Den gjorde stor nytta på sin tid, men det var då det. Det vi behöver idag är mindre central detaljstyrning, det som Mikael Dambergs debattartikel egentligen handlar om.
Vi behöver politiska nytänkare som också har modet att decentralisera makten och därmed ge fler möjligheter att fokusera på sina egna idéer så att dom kan förverkligas. All onödig byråkrati behöver moderniseras och så långt som möjligt automatiseras med digitalteknikens hjälp.
Det gemensamma samhället, det som politikerna säger sig värna om, måste sluta stå i vägen för nödvändiga förändringar.
Om Sverige ska lyckas med digitaliseringen så behöver vi också börja tänka utifrån digitalt först. Inte som idag, då vi envist försöker tvinga ny teknik att uppföra sig efter gamla metoder.
En skrotbil fungerar inte bättre bara för att den målas med ny skinande lack.
Leave a Reply