För 75 dagar sedan så twittrade jag…
1 -> #Använd det du har…
2 -> #Lär från det du får…
3 -> #Förbättra det du kan…#ALF— Projekt Baksteg (@Baksteg) February 18, 2015
…just nu, då jag påbörjar skriva det här inlägget, ser jag dagens (4:e maj) Aktuellt på SVT Play där stor del av programmet handlar om den färska OECD-rapporten om den svenska skolan.
Eftersom den här bloggen så sakta håller på att ta form så tänkte jag att det är dags att återvända till just den tweeten och försöka beskriva hur jag funderat vidare och börjat använda dom tre enkla stegen #ALF innehåller.
Använda det jag har
- Drygt 47 års upplevelser och andra livserfarenheter.
- Fick tidigt på 80-talet intresse för vad datorer skulle kunna göra för nytta i samhället. Ett intresse som bara växt med åren.
- Startade mitt första företag (import och distribution av Commodore Amiga program och tillbehör) vid 18 års ålder. Detta eftersom den gymnasieutbildning som yrkesvägledaren (har jag för mig det hette då) i 9an påstått var den bästa visade sig vara, precis tvärtom, den sämsta och enda av El-tele varianterna jag inte kunde komma vidare från alls.
- Har bott 11 år utomlands i England och senast Spanien som jag återflyttade från 2011.
- Har bostad (hyr ett litet rum) med tillgång till internet.
- Bordsdator, notebook och smarttelefon.
Det är mina grundförutsättningar och mitt personliga utgångsläge.
Lära utifrån mitt perspektiv
För mig är lärande något dubbelriktat, vi är alla både lärare och elever samtidigt. Skolan i samhället är en koncentrerad utbildningsform som länge fyllde sin funktion. Idag 20+ år efter internet introducerades så har förutsättningarna snabbare än någonsin tidigare förändrats, men skolan har inte alls hängt med och det är varken elevernas eller lärarnas fel.
Tack vare internet har jag tillgång till större delen av världens samlade kunskap. I takt med att bandbredden ökat så har även kvaliteten och utbudet av både föreläsningar och specialgjorda nätbaserad utbildningar. En ofantlig mängd högkvalitativ utbildning, inte minst från alla stora välkända universitet i engelsktalande länder, läggs dessutom ut helt fritt på webben. Ofta i form av MOOC som står för Massive Open Online Courseware.
Webben för mig är idag en buffé, ett smörgåsbord dukat med välsmakande och för ändamålet väl portionerad kunskap från hela världen. Kunskap jag bekvämt hemma i soffan, på ett café eller på stranden under ett parasoll kan lapa i mig efter behov.
Jag är dessutom övertygad om att vi bara har sett börjar på den kunskapsrevolution som pågår.
Förbättra det jag kan
Det är vad jag försöker göra här, den digitala omstart jag nyligen påbörjade har redan gett mig massor av positiva förbättringar och andra framgångar.
Dom 75 dagar som nu gått har inte bara gett mig framtidshoppet tillbaka. Jag har även fått en självkänsla och tro på mig själv som är större och starkare än någonsin.
Kanske behöver vi göra likt Rumpnissarna och fråga oss själva:
Behöver vi verkligen göra frågan och vår gemensamma utmaning krångligare än så?
Leave a Reply