Det är inte lätt att vara Facebook, Twitter, Google eller [social media-plattform] i dessa dagar. Det började på allvar i samband med presidentvalet i USA, när det uppdagades hur plattformarna gjort det enkelt sprida falska nyheter och även ge främmande makt möjligheter att påverka demokratiska val. Sen har det rullat på. Fler aktörer har tagit till megafonen för stämma upp i kören av beskyllningar om den nya teknologin.

Visst finns det rätt i beskyllningarna! Dom stora aktörerna har inte reagerat i tid, inte upptäckt hur deras plattformar används och utnyttjas till väldigt tveksamma aktiviteter. Dock, långt ifrån all skuld kan målas in i plattformarnas hörn. Bara för att omfattningen, av det som tills rätt nyligen pågick i det dunkla mörkret, nu blivit synligt och visat sig vara bedövande stort, så är inte allt deras fel. Det är många som behöver självkritiskt rannsaka sig själva och sina egna organisationers bidrag till situationen.

Det gäller också oss själva, vi som är vanliga användare. Ingen tvingar oss att skaffa sociala mediakonton. Ingen tvingar oss sprida falska nyheter och andra osanningar som vi inte själva först källkritiskt granskat. Det är något vi själva aktivt valt göra.

Att det är lätt att trycka RT eller Dela har mycket med saken att göra. Särskilt när bekräftelsebiasen slår till och budskapet i det ogranskade innehållet passar in i vår egen förenklade bild av verkligheten. Reflexen att vilja sprida ”Vad var det jag sa!!!” har för många blivit nästan automatisk.

Livet saknade egen mening

Så var det också för mig, när jag mådde som sämst och var både frustrerad och desperat i mitt eget elände. När jag saknade eget hopp om att min egen framtid skulle kunna utvecklas bättre.

Social media

Då var det lätt ryckas med, lätt att känna någon form av samhörighet och förklaring till allt elände runtomkring. När livet saknade egen mening söktes dom enkla förklaringarna att med megafonen basunera ut, att med RT och Dela okritiskt sprida exempel på allt man tyckte var så fel och inte begrep varför andra inte kunde fatta det jag så tydligt såg. Frustrationen växte till desperat kamp för att förklara för alla andra så dom fattade!

Gick att ändra på

Idag har jag lyckats arbeta mig bort från det elände som då var min vardag. Det har inte varit lätt att ett steg i taget och genom enormt mycket funderande söka mig till något bättre fungerande. Söka och hitta tillbaka till egen mening i vardagen och återigen få känna jag är med och det är upp till mig själv att bidra till förbättra vidare till framtiden.

Det har handlat om att kunskapa mig till bättre förståelse om hur omvärlden faktiskt fungerar och bättre ta vara på dom möjligheter som uppstått. Långsamt har jag hittat andra källor som bättre förklarar varför, hur och vad något kan leda vidare till. Det har hjälp mig bättre förstå hur värdelöst ”att något hänt” egentligen var, hjälpt mig inse lösningen sällan återfinns i konsekvensen av att något hänt!

Min egen bekräftelsebias finns kvar, men jag har lärt mig att den mycket beror på att det är så vår hjärna fungerar. Vår uppgift är att lära oss leva med att det är så, och varje dag träna på att inte instinktivt reagera med det första som ploppar upp i tankarna.

Förbluffande ofta räcker bara några sekunder eftertanke före för att bättre begripa!

Jag har också lärt mig hantera tids- och energitjuvar bättre. Det är personer som ännu inte lärt sig hantera sin egen bekräftelsebias, som inte förstår att deras inslagna misstankar sällan förklarar verkligheten rätt. Dessa personer är i praktiken stört omöjliga att föra en resonerande dialog med. Enda resultatet är egen bortslösad värdefull tid och energi. Bättre då att lägga den tiden och energin på alla er som är nyfikna, som vill resonera fram bättre begripligheter om gemensamma intressen och om hur vi tillsammans kan förändra och förbättra.

Resan hit har varit krokig, men också enormt lärorik. Den har hjälpt mig bättre förstå varför och hur samhället fungerar och vad jag kan bidra med för att på något sätt hjälpa till leda rättare.

Sociala medier blir vad vi själva gör dom till

Resan har också gett mig ett helt nytt förhållande till sociala medier, inklusive insikten att sociala medier blir vad vi själva gör dom till.

Är ju jag själv som väljer vilka sociala medieplattformar jag själv vill spendera min tid på. Är jag själv som väljer vilka andra konton jag vill följa och på olika sätt kommunicera med. Ingen annan tvingar mig till det, och inte dig heller.

Skit in, skit ut!

Svårare än så är det inte att börja förändra och förbättra sin egen upplevelse av sociala medier på internet. Väljer du att främst följa dem som sprider skit så kommer du att fastna i skiten själv, och sprida den vidare.

Lösningen är att målmedvetet välja bort skiten, att kritiskt granska dom du följer utifrån hur trovärdigt det dom sprider är. Dom tre tipsen jag beskriver i Om ”inramningseffekten” – konsten att styra den mediala agendan har hjälpt mig sålla bort skräpet och hitta till betydligt användbarare källor till kunskap och dialoger som utvecklar.

Det handlar också om att lära sig använda dom sociala medierna på smartare sätt. Dom två jag använder flitigast är Twitter och Facebook, i den ordningen.

Så här använder jag Twitter

Jag följer dom som jag ser som förebilder och som jag hoppas kunna ha kontinuerlig dialog med. Jag har medvetet begränsat antalet då Twitter är den enda sociala media på min telefon och jag vill där kunna läsa ikapp deras inspirerande tweets i lugn och ro utan att det tar för mycket tid.

Tweetdeck tsvenson

Som komplement använder jag Twitters listor och TweetDeck på datorn för alla andra intressanta. Försöker också där lägga till oliktänkare, som har andra åsikter än mig. Här vill jag bli exponerad till kontraster, gärna som det går att ha en bra resonerande och seriös dialog med.

TweetDeck förbättrar mycket möjligheten till översikt och dialog, mycket bättre än på telefonen. Där går också smidigt att söka och även följa aktuella och intressant hashtaggar, som #skolchatt på torsdagar från klockan 20 då många engagerade lärare diskuterar skolans utmaningar. Har fått många fina kontakter från dom stunderna.

För min smak har Twitters utökning till 280 tecken varit positiv. Tycker att dialogerna har blivit bättre, och att det är lättare att få in mer fullständiga och bra argument utan att behöva ta till flera tweet på raken.

Så här använder jag Facebook

Förutom kontakt med familj och vänner så är det grupper på Facebook som ger mig mest. Särskilt då gruppen Digital samhällskunskap som kompletterar podcasten Digitalsamtal. Båda drivs av Carl Heath och Anders Thoresson och dom har lyckats skapa en fantastiskt bra gemenskap om hur och vad digitaliseringen av samhället handlar om. Gruppen har över 6200 medlemmar och diskussioner av hög kvalitet.

Facebook Thomas

Facebook har jag bara på datorn. För mig blev det en stor förbättring och kvalitetshöjning av användarupplevelsen från att plocka bort den från telefonen. Nu får jag koncentrerad kvalitetstid då jag loggar in där.

Stängt av notifieringarna

Det tog också tid att vänja sig vid, att inte ständigt bli pingad av notifieringar om att någon gillat, delat, kommenterat, skickat meddelande och annat på dom sociala medierna. För många är FOMO (Fear Of Missing Out) reell, att inte riskera missa något.

Det var också värt träna bort, att lära mig jag inte behöver kolla direkt när det pingar eller blinkar på telefonen eller datorn. Trots allt finns det ju kvar om 10 minuter, en halvtimme eller ikväll när jag har tid och utrymme kolla in det.

Om det är svårt stänga av alla notifieringarna på en gång, ta en eller några i taget och prova några dagar eller en vecka. Stressen kommer lägga sig och du kommer upptäcka hur mycket annat som blir bättre av att inte hela tiden bli störd.

Ett steg i taget och med målmedvetet arbete så har jag idag fått kontroll över mina sociala medier. Idag är dom fantastiskt givande och användbara. Har praktiskt taget varje dag användning för dom i mitt arbete och om det som intresserar mig.

Sociala medier blir, som sagt, vad vi själva gör dom till.