Stanna upp för en stund. Ta ett djupt andetag. Lägg för en stund bort allt som dagligen stressar upp dig, som gör dig orolig och nervös om vad som kan komma att hända. Ta stunden och fundera istället på alla fantastiska möjligheter som idag finns att göra vardagen och tillvaron så mycket bättre än den har varit.

När funderade du senast inte bara kortsiktigt bättre utan långsiktigt och hållbart bättre för dig själv, din familj, vänner, bekanta, arbetskamrater, busschauffören, passagerarna du trängs med i kollektivtrafiken, ända till för alla vi som delar samhället tillsammans med dig?

När gjorde du det senast?

På riktigt alltså!

Jag gör det nästan hela tiden.

Jag gör det därför jag har så förbannat svårt att begripa varför vi människor har så jäkla svårt för att ta vara på alla fantastiska möjligheter till samhällsförbättring som faktiskt finns redan nu.

Det plågar mig när jag ser orättvisorna som pågår nästan överallt.

Det plågar mig när jag ser och upplever hur dåligt samhällets serviceroller fungerar.

Det plågar mig att vi ännu inte tagit mental hälsa på allvar.

Det plågar mig att ”psykisk ohälsa” är välkänt men att omfattningen ännu ignoreras.

Det plågar mig att vårt gemensamma samhällssystem idag är så sönderlappat att det hindrar, rent av saboterar våra möjligheter att hjälpa oss att ta hand om varandra så som det borde.

Jag vill inte känna mig så här plågad.

Jag borde inte behöva känna mig så här plågad.

Jag behöver inte känna mig så här plågad om fler stannar upp för en stund.

Stannar upp och tar ett djupt andetag.

Sätter sig ner och funderar en stund om varför det är så här.

Som inser att det inte behöver vara så här.

Som inser att om vi verkligen vill så kan vi tillsammans göra så oändligt mycket bättre än nu.

Som inser vi behöver ta bättre vara på alla fantastiska möjligheter som redan finns.

När fler inser det så kan vi också börja laga och förbättra samhällssystemet på riktigt!