Efter att jag författade och publicerade Upplevelsen till framtidens möjligheter och lösningar så skissade jag upp:

Sedan dess har jag gått och klurat, funderat, vänt, vridit och resonerat vidare tillsammans med andra om hur vi kan bli bättre på att ta hand om dagens möjligheter och göra vardagen och tillvaron bättre, mer innehållsrik och med större sikte till en vackrare framtidsvision.

För några dagar sedan fick jag ett mejl från TED och det började så här:

The professor who changed my life

By Adam Grant, Organizational psychologist

In 2002, a group of seventy people signed up for an unusual experience. They were wholly unprepared for what it would do to them. It caused some of them to fall in love — and others to finally move on from (decreasingly) significant others. Many of them changed their career plans. When it ended several months later, participants said over and over that the experience changed their lives and worldviews. (källa: TED)

Blev självklart enormt nyfiken och efter att ha gjort lite efterforskning på TED om Adam och Brian så valde jag att titta på deras föredrag i den ordning som dom är inbäddade nedan.

För mig blev det till en resa som bekräftade att jag inte är ensam om att fundera om dom utmaningar vi har i dagens samhälle, både som individer och tillsamman i alla situationer från familj, vänner och bekanta till föreningar, arbeten och ända upp till hela det globala samhället i all sin storhet.

Det ofta ensamma grubblandet, tvivlandet

Här förklarar Adam på ett enkelt och upplysande vis hur mycket vi fastnar i grubblande om det vi håller på med, hur det ofta krävs mycket tid och resurser – som att det tog Leonardo da Vinci hela 16 år från idé till att blir klar med Monalisa – innan vi fått grepp på vad det är vi funderar över, vill lösa eller bara förstå bättre.

Adam gav mig också ett mycket intressant nytt sätt att se på prokrastinering, att det i många fall både är bra och, faktiskt, också nödvändigt.

Introverta och extroverta pratar ofta inte ens samma språk

Här förklarar Brian på ett underbart roligt och avklädande sätt många av missuppfattningarna, stereotypiseringen, som vi allt för lätt gör. Speciellt då vi inte ger oss själva chansen och möjligheten att förstå andra.

Den största wow-känslan fick jag av ”From neurons to narratives”. Oj, är ju väldigt mycket dit och tillbaka något går snett…

Är du givare, tagare eller mitt-emellan matchare?

Som avrundning på den här trilogin i kunskapande passar det Adam berättar om här väldigt bra. Om dom två första handlar främst om oss som individer så handlar denna i första hand om hur vi ska kunna fungera bättre tillsammans.

Som Adam förklarar, så behöver vi definitivt blir bättre på pronoia. Det skulle i så fall leda till väldigt trevliga följdeffekter.

För mig finns det en klar tråd som löper genom dessa tre föredrag, som binder samman och skapar en begriplig och användbar helhet.

Om vi klarar av att närma oss det som Adam och Brian förklarar, så kommer möjligheterna definitivt att öka så att vi både enskilt och i samhället fungerar och gör bättre.

Läs mer: