Vi lever i en värld med konstant kontakt med omvärlden. Tack vare internet vet vi minuter efter det har hänt att någon i familjen Kardashian gjort något fullständigt meningslöst och det blir direkt samtalsämnet för miljoner människor världen över.

Tack vare internet kan vi idag följa [infoga valfritt ämne] i realtid när det händer som om det vore Die Hard 5.0. Bilderna flimrar förbi och vi sitter där hänförda över spektaklet som utspelas och hoppas på att det ska bli något häftigt som tar oss bort från vår egen grå trista vardag som vi tvingas vakna upp till och ge oss ut i dag efter dag.

Vi kan, tack vare dagens gränslösa direkta kommunikation, snabbt och enkelt söka oss till händelser i omvärlden som är värre än det elände till vardag vi själva tvingas genomlida. Tack vare den möjligheten kan vi i alla fall konstatera att det finns andra som har det värre än oss själva. Vi gottar oss i att någon i klanen Kardashian får ta emot skit, att dom äntligen gått för långt och nu får smaka på den salta delen av framgångens sötma.

Dagarna som passerats har stora delar av befolkningen nästan slaviskt följt nyhetsbevakningen efter terrorist-attackerna i Paris. Återverkningarna har spillt över i Sverige där höjd beredskap gått från 3 till 4 på den 5-gradiga skalan. Detta efter att SÄPO identifierat att en person har återvänt till Sverige efter att ha krigat för IS. Det räckte för att svensk nyhetsmedia skulle gå igång och göra läget hysteriskt.

Några frågor:

  • Vad heter din granne i efternamn?
  • Är din granne uppvuxen på samma ort som du?
  • Vad gillar din granne att göra på fritiden?
  • Vilka intressen delar du med din granne?

Nästa frågerunda:

  • Vad heter dom som bor i kvarteret runt hörnet?
  • Eller i grannbyn?

Tomma intet

Vi lever med världen ett klick iväg och kan följa hemskheterna som sker i realtid medan dom händer. Vi tycker att det som händer är fruktansvärt och tar till sociala medier för att uttrycka får sympati. I mun på varandra försöker vi övertrumfa om att visa hur illa vi tycker om det som utspelas, och vi är inte sena med att peka ut alla dem som inte genast stämmer upp i kören.

  • Till vilken nytta?

Det är frågan som ringer i mitt huvud dom få tillfällen jag väljer att ta paus from det jag funderar över, det jag vill lära mig mer om, det jag ser inte fungerar bra och som förmodligen kan göras bättre. Samma sak när jag kollar mina flöden i sociala medier, där det pågår en kamp om att trycka ner varandra om hur jävligt allting är och om vi inte stämmer in i kören så är vi dåliga människor.

Problemet är bara att dom allra flesta talar rakt in i tomma intet och intalar samtidigt sig själva om att dom gör skillnad!

Så många av er, mig inkluderat till för inte så länge sedan, tror att ni gör skillnad med era egenkomponerade sanningar och lösningar på världens problem. Ni tror att när ni pekar ut någon politiker som idiot, eller som bara har fel, så har ni gjort världen en tjänst.

Så fel ni har, ingen lyssnar förutom dom som har lika fel tro på sig själva som dig!

Det funkar inte att i hemmets lugn sitta och twittra och facebooka om hur illa det är i världen och tro att  man gör skillnad. Det krävs mer än så.

Lära från varandra

Det här är den andra sidan av det öppna internet. Här finns alla vi som ser möjligheterna med gränslös kommunikation, att vi därmed kan samtala och jämföra erfarenheter och lära från varandra.

Vi är inte speciellt intresserade av vem som sämst kan beskriva läget i världen.

Vi är betydligt mer intresserade av att höra om dina idéer och tankar om hur vi kan göra saker bättre, hur vi tillsammans kan använda våra erfarenheter till att skapa hållbar och positiv förändring.

Vi vill lära känna våra grannar och ha kul tillsammans samtidigt som vi skapar ett bättre och mer hållbart samhälle som vi alla kan känna stolthet över.