När jag växte upp på 1970/80-talet så drömde jag ofta om att åka på språkresa eller studera på skolor i främst England eller USA. Av många anledningar realiserades aldrig dom drömmarna, förrän nu då samma skolor och universitet kommer hem till mig och där jag kan sitta bekvämt i soffan och lapa i min ny kunskap när jag har tid.

Coursera är en av mina favoriter. Det kan jag tacka Dr. Walter Sinnot-Armstrong för. Det var nämligen han och början av kursen Think Again: How to Reason and Argue som vände upp och ned på mitt liv. Fick mig att se nyanserna och förstå språkets oerhörda komplexitet och unika förmåga att bära budskapet från människa till människa.

Verbal krigföring

Fram tills dess var språk mest i vägen, något svartvitt som hindrade min framfart mot det allt suddigare målet jag allt desperatare sökte efter. Jag fick nämligen, förstod jag långt senare, aldrig lära mig använda språket på rätt sätt i skolan. Ingen av alla lärare jag hade upptäckte mina svårigheter med grammatiken, vad alla konstiga etiketter betydde, hur dom och alla fnuttar skulle användas för att bilda något meningsfullt med alla ihopkopplade ord.

Mörk trappuppgång

Samtidigt växte jag upp i en tid då det allmänt ansågs ouppfostrat att argumentera emot dom äldre, att ifrågasätta svar jag inte var nöjd med. Kombinationen gjorde att för mig handlade argumentation om verbal krigföring, orden vapen att använda för att få sin vilja igenom.

Ett alldeles eget smörgåsbord

Snart har jag nog påbörjat ett hundratal kurser, bara på Coursera, men ännu inte slutfört en enda av dem.

Från början var det ett stort personlig problem. Varje gång jag tappade intresse fortsätta en kurs tog jag som personligt misslyckande, att jag ännu en gång gett upp innan jag nått målet och därmed den kunskap som där skulle släppas lös.

Det var det feltänket som Dr. Walter Sinnot-Armstrong satte stop för. Hans lite burdusa framtoning och sätt att så målande beskriva argumentationstekniken var trollbindande. Helt plötsligt så började jag förstå. Inte bara vad han sa utan också hur och varför jag helt plötsligt förstod så mycket mer av innehållet.

Målet var inte längre hägrande och jag hade heller inte längre bråttom nå dit…

Det som förut varit så i vägen blev helt plötslig en resa fylld av upplevelser, en bergochdalbana där man kastas hit och dit men ändå sitter relativt säkert.

Plötsligt blev språk något vackert, ett allt mer användbart verktyg vars uppgift är att förenkla möjligheten att lösa eventuella vägbulor under resans gång.

I det ögonblicket förvandlades Coursera, och andra MOOC-sajter, till mitt privata smörgåsbord till bredden fyllt av översvämmande kunskapskällor att provsmaka mig fram igenom.

Uttråkad ett bra tecken

Sakta har jag kunna omvända dåliga och energikrävande egenskaper till något mycket bättre och mer användbart.

Ta att vara uttråkad som exempel. När jag var busig på lektionerna i skolan sågs det som tecken på att jag var en dålig elev som förstörde för mina klasskamrater. Ingen lärare förstod dom rätta orsakerna, att jag var uttråkad, att jag inte kunde följa med därför att jag inte förstod det som lärdes ut…

Idag tar jag tecken på uttråkning på bättre sätt, ofta som indikator på att jag för tillfället lärt tillräckligt och är fullproppad med ny information som behöver tid att testat och utvärderas innan den förvandlats till användbar kunskap.

Ingen tvingar mig heller.

Eller tjatar om att jag måste följa schemat och slutföra det jag påbörjat.

Så fungerar inte MOOC (Massive Open Online Course) alls.

Istället bara finns dom där, fritt tillgängliga tack vare den nya tidens idéer om tillgänglighet och att värdet inte ligger i att kontrollera informationen. Allt fler kurser görs tillgängliga under freemium-licenser som Creative Commons och således tillgängliga när du har tid, lust och behov bli inspirerad av just den kunskapen dom innehåller.

Slå dig ner i soffan och lapa i dig det som verkar intressant…