Före internet tog fart på allvar så, speciellt när jag själv växte upp på 70/80-talen, hördes ofta rådet: ”Är det för bra för att vara sant, så är det förmodligen något lurt/skumt”. Framförallt gällde det främmande personer som ringde upp (telefonförsäljning) eller någon ”skum” person som stoppade oss på gatan, främst i större städer, och vill sälja något till kanonpris.

Fenomenet finns fortfarande kvar och har utvecklas i takt med att internet-infrastrukturen byggts ut och allt fler blir konstant uppkopplade ”online”.

Just nu ser jag inslaget av Viralgranskarna på Gräv 2015 där redaktionsmedlemmar på tidningen Metro tydligt visar att idag har detta helt gått över styr. Nu handlar det inte längre om att bara ge ”för bra för att sant erbjudande”, nu handlar det även om att skapa en virtuell sensation (viralsuccé) genom påhittade falska nyheter som spelar på folks oro i vardagen.

Fri tillgång på digitala tjänster och verktyg

I takt med allt bättre online-upplevelser och snabbare tillgång till fria tjänster och verktyg (som bara bli allt enklare att använda) så har självklart även de här problemet fått stora möjligheter utvecklas, frodas och visa sig fungera skrämmande bra…

Inte minst traditionell media (tidningar och etermedia såsom radio och TV) har hakat på. Egentligen inte så konstigt, måste ju vara som julbord, semla, midsommar, kräftskiva, smörgåstårta, grill och inte minst vårt världsberömda svenska Smörgåsbord tillsamman och tillgängligt året om för redaktionerna.

För vad ger egentligen mer läsare, virala delningar och klick, än att spela på publikens rädsla och oro för allt konstigt som sker runtomkring? Speciellt när det samtidigt går att göra både drama och följetong, för att verkligen hålla nerver och spänning på toppnivå hos läsarna…

För att när det verkliga avslöjandet, den om ”bluffen”, kommer stå där i rampljuset och tycka att man varit så jätteduktig så, medan sin publik drar en suck av lättnad det bara jag ett påhitt…

Den här utvecklingen är tydlig, inte minst visar Viralgranskarna hur lätt det är att sprida falska nyheter, där skrämda människor sprider vidare utan att tänka sig för konsekvenserna.

”Folk kan inte skilja på era nyheter eller dom där”
@kwasbeb Jack Werner

Citatet kommer från slutet av presentationen (se länk ovan).

Freemium

Att folk inte kan skilja på vad som är nyhetsjournalistik och påhittade historier kan inte bara skyllas på oss läsare. Låt oss ta traditionell medias egna sajter på nätet, där det blir allt svårare:

  • skilja på vad som är artikel och vad som är annons
  • hitta vad som faktiskt är nyheter i den fruktansvärda röra som sidorna konstruerat till
  • att fatta vad artiklarna egentligen handlar om då innehållet ofta verkar skrivas efter att klickvänlig rubrik klubbats

Jag vill mena att stora delar av gammelmedia (traditionell papperstidning, radio och TV) har gjort ytterst liten självrannsakan om hur relevant deras produkter och erbjudanden är idag. Framförallt inte utifrån vad digitaltekniken, den online-marknad som kallas internet, redan har möjliggjort.

Gammelmedias monopol som nyhetsförmedlare är över, men det tror jag få av dem på allvar knappt ens haft modet att fundera över. Många letar fortfarande efter någon magisk formel som åter ska göra dem själva relevanta igen.

Idag kan allt och alla som är uppkopplade, till internet vår gemensamma globala bärare av digital data, information och kommunikation mellan människor och/eller maskiner, ta del av möjligheterna.

  • Vilka är det som har gjort sakernas internet till världens grej och nyhet just nu?

Sakernas internet påbörjade redan när ARPANET sjösattes, för det var ju maskiner och inte människor som faktiskt kopplades samman redan då. Planeringen för ARPANET påbörjade redan på 1960-talet, alltså för runt ett halvt sekel sedan.

Allt du kan göra när du väl är uppkopplad, utan att behöva betala något extra, räknar jag som Freemium. Gratis är ett annat ord, men det fungerar inte att utgå ifrån eftersom det är för hårt kopplat till avigsidorna som dom jag nämnde i början av texten. Alltså hur det har och fortfarande fungerar i den fysiska världen utanför nätet.

Freemium passar mycket bättre, speciellt eftersom det ger en klar och tydlig kontrast till Premium. Freemium och Premium är två idag väldigt bra avskiljare, begränsare, för vad vi kan göra helt fritt, med vår egen utrustning, uppkopplade online på den digitala motorvägen.

”Free” som i ”fritt”, ”tillgängligt”, ”öppet” osv… gör det också lättare slippa tänka mindre på ”haken” med att något är gratis, eller ”för bra för att vara sant” osv…

Skillnaden mellan Premium och Freemium

Om Premium är att betala extra för att få en bättre service och större möjligheter att anpassa tjänsten efter sina egna behov, så är Freemium bottenplattan – En stabil utgångspunkt som vi kan förvänta oss kunna falla tillbaka på ifall vi av någon anledning tvingas göra förändringar och omprioriteringar. Som exempelvis att vår budget tvingar oss se över vilka tjänster som fortfarande är relevanta…

Det är bland annat detta jag under en längre tid lagt ner mycket arbete på att bättre förstå. Det är också det här jag hade i åtanke då jag skrev att jag runt Baksteg vill bygga en virtuell organisation.

För mig handlar inte Freemium om vilka tjänster och verktyg jag kan använda gratis idag.

För mig handlar Freemium om att det ger mig möjligheter att i lugn och ro organisera mina egna tankar, idéer och projekt utan att behöva bekymra mig för kostnaderna. Varken mina egna kostnader eller andras. Tack vare Freemium kan jag idag lättare samarbeta med andra fritt och öppet. Bjuda in dem till dom tjänster och verktyg jag använder och vars leverantörer jag har fått förtroende för.

Jag kan bjuda in dig att vara med och vidareutveckla mina tankar med absolut noll penningkostnad involverad. Det enda du behöver göra är att frivilligt bestämma om du vill lägga en del av din tid på att samarbeta med mig.

Därför säger Freemium så fantastisk mycket mer än ”gratiskonto”. Det handlar inte om att tillåtas skapa ett gratis ”något ospecificerat” konto och hoppas på att företaget bakom håller vad dom lovar. Inte nu längre och inte sedan flera år tillbaka. Ja, i internets barndom, för 10+ år sedan var det mer riskfyllt.

Förtroende

Jag har förtroende för dom Open Source-projekt (en annan form av Freemium) som jag valt att bygga Baksteg på. På samma sätt har jag förtroende för dom mer kommersiella tjänster från olika företag, såsom Google, Trello, GitHub och Atlassian, som redan nu hjälper mig att bygga en fungerande virtuell organisation.

Nu börjar dessa tjänster dessutom bli allt bättre integrerade med varandra. Den sammanflätningen har jag idag stor kontroll över. Inte bara för att veta hur min data, min information lagras och hålls skyddade av dom enskilda leverantörerna, utan även hur den får användas när jag kopplar dem samman.

Redan nu har jag valt att ta steget till Premium för flera av tjänsterna. Detta eftersom den uppoffring, läs: finansiell-kostnad, är en bråkdel av det värde jag får tillbaka.

Men bara för att jag har valt Premium för mina behov så innebär det inte automatiskt att alla som vill vara med och utveckla Baksteg helt plötsligt också innebär en kostnad. En kostnad som antingen jag eller dom själva måste stå för.

Det är här Freemium glänser som starkast

Mina tjänsteleverantörer måste helt enkelt ha ett tillräcklig bra och välfungerande Freemium-alternativ för att vara intressant. Eftersom det är min bottenplatta, som jag vill bygga vidare ifrån, gäller det även när mina behov behöver Premium-funktionerna.

Freemium ska för mig:

  • Erbjuda något säkert att falla tillbaka på om det krisar till sig.
  • Fortsätta ge mig tillgång och kontroll över min data och information om behov av nedgradering från Premium uppstår.

I klarspråk:

Ett tillräcklig bra Freemium-erbjudande är en försäkring mot att bli utkastad och förlora kontroll över sin egen data om situationen kräver att Premium-avgiften inte längre kan betalas.

Därför är det viktigt att bygga upp sitt egen förtroende för leverantörerna. Ju mer jag litar på att dom håller det dom utlovar, att dom är fokuserade på att kontinuerligt underhålla och förbättra sina tjänster vad gäller säkerhet, funktionalitet och UX (User eXperience), så känner jag mig trygg i valet av dem som leverantör.

Framförallt ger det mig tryggheten att helt fokusera på att använda deras tjänster och därmed vidareutveckla mina egna idéer utan att känna oro för var min data och information lagras och hanteras.

Där finns också en av dom viktiga utmaningar jag satt upp för Baksteg, nämligen att utforska vilka som tar Freemium och Premium på seriöst allvar. Vilka leverantörer av digitala tjänster som själva har tillräckligt förtroende för sina egna erbjudanden att deras Freemium-alternativ är användbart även i framtiden och att det går att skala upp från bara mina egna behov till att många fler är med och samarbetar.

Sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram, SnapChat, Google, LinkedIn osv har alla Freemium-erbjudanden. Allt du behöver är att skapa dig ett personlig konto och börja använda utan att betala en spänn.

Men sen är det upp till dig själv hur du väljer att utnyttja tjänsten!